sandranylen

Tänk att människor inte förstår vidden av att skaffa barn. Folk tycks tro att det är det enklaste och lättaste man gör här i livet, det finns seriöst tjejer som inte är mer än 16 år och planerar barn. Lite tragiskt tycker jag. Jag är då väl medveten efter en kolik bebis att det är inte alls LÄTT att skaffa barn..underbart, självklart men inte lätt. Sitter och läser blogg efter blogg om hur underbart allt kommer vara efter förlossningen och bla,bla, bla....När jag fick Engla så började allt jättebra (om man räknar bort hennes lustiga sov och vaken tider, vaken i två dygn, sova i tre..haha) Amningen fungerade felfritt och jag mådde väldans bra efter omständigheterna...Sen började brösten att krångla, det kom ingen mjölk, det kom mjölk, ingen mjölk osv...jag kämpade som en besatt tok i två månader innan ALLA i min omgivning sa åt mig att sluta amma, inklusive min underbara bvc-sköterska som tyckte att jag inte skulle slita ut mig för en sån sak, lägg din energi på Engla, inte på amningen sa hon (så go). Konstigt att man mådde piss, amningshysterin i Sverige är ju värre än någonsin..."Man MÅSTE amma sitt barn annars blir dom sjuka", och dittan och dattan. Det jag vill komma fram till att det finns många saker som kan förändra det där "underbara" till rena mardrömmen vare sig det handlar om bebisen och dens hälsa och välbefinnande eller en så "löjlig" sak som amning....så tro för guds skull inte att det kommer bli någon dans på rosor för det händer bara i väldigt få fall att ALLT klaffar och att man mår toppen. Har bekanta som fått underbart fina små barn, där varken kolik eller amning varit något bekymmer, inget bråk med mannen och ALLT bör ska vara bra men så är det inte... de har istället fått förlossningsdepressioner, en del äter till och med mediciner för det....Så med andra ord kan vad som helst hända och det blir då väldigt påtagligt att trots ditt underbara barn så förändrades allt så drastiskt att inte ens kroppen och känslorna är med på det... Ta det bara lugnt med önsketänkandet och återkom efter förlossningen när ni vet hur det känns....jordnära och bra ska det va!

Äsch, fattar inte ens varför jag låter det reta mig, låt folk drömma och tro på den underbara illusionen om en familj där allt fungerar och där barnen är som små dockor, de lär få veta i slutändan hur det känns att bli mamma...underbart som sagt men ändå jobbigt på sitt lilla vis.

På tal om barn...min unge är nog det goaste som finns på denna jord (överdriver inte ens lite). Hon härjar och far fram som en tromb uppe i vardagsrummet, krälar ut och in i lektälten hon fick av "moffa". Åt som sagt på dvd skivor häromdagen och försöker igen, gång på gång...haha. MÅSTE flytta upp allt så hon inte når det... :-)