"Hyss hittar man inte på, di bare blir. Och att det är ett hyss det vet man inte förrän efteråt." - Emil i Lönneberga
Tyvärr exploderade mitt huvud imorse och jag dog...nästan i alla fall. Engla drabbade mig 6 imorse och eftersom Saga precis hade somnat om efter sin frukost så sa jag till Engla att vi skulle gå ut ur sovrummet och ut i köket så skulle hon få frukost (frukost är anledningen till att hon skriker annars) men då fick ungen spel och skrek att hon skulle inte ha någon frukost inte??? Jag fattade ingenting, Saga flög upp ur sängen och jag fick alltså någon form av sprängande känsla i huvudet.
Saknar dig. ♥
Kram
Läste en kommentar som du skrivit på en annan blogg.
Jag tycker verkligen synd om dina barn som har en förälder som inte kan visa sitt rätta jag ,utan sitter och lipar när dem gått och lagt sig.
Tror inte du fattar vad det gör mot barnen när du gömmer dej bakom din fasad och inte kan visa ditt rätta jag.Men det kommer du antagligen att få veta i sinom tid.
Tycker oxå att det du skrev här ovanför:
Att en så liten och söt unge kan få en att tappa fattningen helt och nästan önska att man aldrig vaknat just den morgonen är ganska sjukt.
Och det kan man inte jämn för med att någon skriver håll käften ung jävel! Hmmm....
Men F, man kan väl visa känslor utan att skära upp benen framför en två-tre-åring som lappar ihop en samtidigt som han säger att han ska "Laga mamma" som jag läste om i bflmammans blogg.
Finns gränser. Ett exempel:
Min pappa gick sönder totalt ibland och när jag var tolv år grinade han i mitt knä med en magnum i handen och sa att han skulle skjuta skallen av sig och jag fick be honom låta bli. Ärligt talat hade jag gärna sluppit leva med den bilden framför mig och rädsla för att pappa ska ta sitt liv hela min framtid. Tänker på det varje dag och tror varje gång det ringer att pappa är död trots att det var 20 år sedan och han är frisk idag.
Hade han visat känslor på normalt sätt hade han sagt att han var sjuk och måste resa bort och sedan låtit sig läggas in och få hjälp. Förstår du skillnaden? Finns gränser över hur mycket känslor man ska visa för sina barn. Har du själv varit med om att dina föräldrar försökt begå självmord framför dig och har det verkligen inte påverkat dig negativt?